mlouise

Jag måste bara säga. Att det värsta jag vet är när folk klagar. Jag tycker det är otroligt irriterade och jag tycker det är bättre att försöka hitta det positiva. Jag är nog en av dem mest positiva människor jag känner. Och jag hoppas folk som känner mig också tycker det. Jag försöker alltid se det positiva i allt och tänker att allt händer för en orsak. Det finns en mening med allt, man ska bara hitta den. Ibland letar jag väldigt långt in, men jag brukar ändå hitta det positiva någonstans. Hittar alltid något som jag att jag kan lära mig av det dåliga. Jag samlar på erfarenheter och upplevelser.

Jag vet att jag har klagat mycket på senaste tiden, och att det är tråkigt att läsa. Och tro mig - det är tråkigt att skriva om, och ännu tråkigare att det faktiskt är min verklighet just nu. Jag måste klaga. Jag har svårt att hitta tider att prata med alla där hemma, och jag är en sån som måste berätta allt dåligt och bra som hänt för någon DIREKT. Så därför klagar jag mycket i bloggen just nu. Men jag hatar det. Jag gör det som stör mig mest. 

Denna dagen har varit jättehemsk och jag har gått in på toan flera gånger och gråtit. Har varit nära på att ta telefonen och ringa hem till Sverige. Boka en biljett och bara åka hem. 

Men jag gjorde inte det. Jag pratade via datorn med några av mina väldigt bra kompisar och med mamma. Nu känns det bättre. Men jag vet faktiskt inte hur länge jag klarar av att vara kvar här. Jag vill så gärna klara mitt år här, precis som det var meningen. Men nu har jag satt upp målet - ett halvår istället. Sen får jag se. 

Idag kändes även ett halvår som en lång tid. Men det är bara 4 månader kvar. 

Jag åkte hit för många orsaker. USA lockade mig, prata engelska och bli bättre på det, uppleva USA som land, lära om kulturen och traditioner, för upplevelsen och för erfarenheten. USA lockar inte mig längre. Att jobba som au pair lockar inte mig länge. För ärligt talat så hade jag en skit start och fortsättningen blir bara sämre och sämre. 

Jag stannar för erfarenheten, för upplevelsen, för att jag inte har sett tillräckligt mycket av USA, för att jag vill utforska mer, för att jag vill vara 100% säker på att jag verkligen gett det en chans, för mina nyfunna vänner här. För min skull. Men när jag känner att jag inte orkar ha det så som jag har det längre, när jag inte vill leva såhär som jag gör just nu. Då tänker jag åka hem för min skull. Kanske om 2 månader, kanske om 10.