mlouise

Jag har världens bästa kompis, jag blir så glad bara jag tänker på dig! På allt vi gjort tillsammans, på allt vi kommer göra tillsammans och hur lucky jag är att ha dig. Jag saknar dig varje dag, och lite extra idag. VI är bäst.

Idag har jag latat mig på soffan hela förmiddagen. Min värdmammas syster (som förövrigt heter Juli..skriver om henne hela tiden känns det som) gjorde mig sällskap och vi kollade på American funnies homevideos tillsammans. Min sanna skadeglädje kom fram när man fick se gymnaster skada sig, det är något av det roligaste. Det tycker dock inte Juli hon bara "aaaj. Ajj. oh.. nej! AAAJ. Jag kan inte kolla på det här!!" så lämnade hon rummet en liten stund medan jag låg kvar och asgarvade. Nääääästa på gränsen till att skämmas över mig själv.. hahah.

Juli var precis nere i affären, och gissa vad hon köpte hem till mig? SWEDISH MEATBALLS haha, är inte så säker på att dem kommer vara goda.......... Men hon är så himla snäll hon! Tråkigt att hon åker hem imorgon :(

Igår kväll hade jag, familjen och LCCn (kontaktperson) möte. Man har alltid det inom 2 veckor efter det kommit ny au pair. För att gå genom regler, se hur allt funkat hittills och sånt. Inte så speciellt givande men nu är det över iallfall. Hon åkte härifrån vid 10 och då gick jag och la mig direkt. Somnade med feber och vaknade med feber. Så idag blir en väldigt lugn dag. Värdmammans syster är här idag med så hon kommer antagligen ta hand om barnen mesta tiden av dagen. Jag ska i princip bara hämta och lämna dem på aktiviteter, för hon kör inte bil. Men det ska jag nog klara av :) Nu ska jag försöka pressa ner lite mat och sen gå och vila en stund. 

Min värdmammas syster har varit här på besök i en vecka. Hon påminner ganska mycket om Sophie faktiskt, och jag gillar att ha henne här. Hon är alltid glad och det är lätt att prata med henne. Hemma i San Fransisco har hon en katt som hon saknar, så jag sa att jag också har katter hemma som jag saknar att gosa med. 

När jag var i rematch och var rädd för att åka hem började jag tänka på andra alternativ till att göra. Jag har en hel del saker jag vill göra men först vill jag vara au pair ett tag till. Så jag gjorde en profil på en hemsida där man kan leta au pairer eller familjer i andra länder. Typ Italien, Spainen, England, Irland eller Scottland eller något annat land. På en vecka fick jag 20 stycken familjer som var intresserade. Ganska kul!

Idag är min värdtjej sjuk så hon är hemma från skolan. Hon har feber och har spytt. Inte kul. Hoppas jag slipper bli smittad.. Idag skulle jag egentligen åkt in till Boston och träffat Linnea. Men det får bli en annan dag istället.

Så hur ska jag sysselsätta min sjuka 9 åring? Vi har precis spelat lite spel och nu sover hon. När hon vaknat ska vi baka bananabread sen vet jag inte riktigt. Jag tycker det hade varit bäst att vila hela dagen. Slö kolla någon film eller något. Men nej! Tv och film får man max kolla på 40 minuter per dag här.. Gick att tänja lite på gränsen idag när hon är sjuk, men inte mycket..

Har precis varit ute och gått. Gick ner till banken och satte in lite pengar och aktiverade mina nya bankkort. Fick först ett temporärt tills jag skulle få mitt nya. Sen fick jag mitt nya + ett till. Här behöver man tydligen 2 stycken. Så just nu har jag tre för det första fungerar också fortfarande.. Men det ska jag klippa nu. När jag startade mitt konto här och skulle beställa kort så fick jag ett häfte med över 100 bilder att välja mellan att ha på framsidan av mitt kort... Tog ett tag att välja. Men tillsist blev det en bild på hund och katt, djurmänniska som jag är. På tal om det saknar jag mina gosiga katter! 

Sen tog dem också ett kort på mig som också sitter på framsidan av kortet.

Efter jag varit på banken gick jag in till en liten mysig affär här som heter "something special" där ännu en julklapp inhandlades. Köpte en bok till mig själv också. Ja, hör och häpna!!! Louise köpte en bok till sig själv. Vad gör USA med mig?! När jag var klar i affären så hade det blivit jätte mörkt ute. Och att jag bor i en stad som till 90% består av skog och max en gatulampa per kilometer (har man tur så fungerar den också) gjorde det inte bättre. Men nu är jag hemma igen och funderar på att läsa lite..

Idag känns livet i staterna lite lättare. Gör alltid det efter jag träffat Ronja! Idag har vi gjort pannkakor och tryckt i oss alla. Inget får lämnas kvar! Mätt blev jag och gott var det. Hade färska hallon till och muums vad jag älskar det. 

Den bästa känslan just nu är att sätta sig själv i  bilen här i USA, skruva upp en partylåt så högt det går och bara köra. Det är en sån sjuk känsla, man blir så glad. Frihet! 

Nu ska jag hoppa i duschen och sen ska jag nog inte göra mycket mer idag. Kanske gå en runda, men sen får det räcka.

Vill ni veta en sjuk grej förresten? Jag har så många kanaler på TVn på mitt rum att jag inte orkar kolla på tv här. Jobbigt att bläddra igenom alla och hitta något man vill kolla på.. Tacka vet jag kanal5 och tv3 ;)

Ska snart sätta mig i bilen och köra hem till Ronja och äta frukost :)

Har varit i Cambridge hela dagen. Först åt vi lunch. Sen gick vi till Harvard Square där Harvard ligger och där finns en hel del affärer och sånt med. Mitt ena värdbarn var hos frisören och sen kollade vi runt lite. Har nu köpt två små julklappar! Woohoo. Sen gick vi tillbaka igen och då var det snart dags för middag och efterrätt. Har nu smakat amerikansk chokladtårta! Så hur smakade det? Smakade som smör smaksatt med choklad. Vilket det antagligen var också. Min laktosmage protesterar ganska hårt trots tabletter. 

Efter middagen var det dags att leka med alla barnen. Mina värdbarns kusiner har varit här under helgen och dem är helt underbara! Två flickor på 2 och 4 år med långt gyllenbrunt hår fyllt av skruvlockar. Sötaste på denna planeten! Obie hade fullt upp med att lyfta alla flickor och svinga runt och hoppa och ha sig. Jag fick det lättaste jobbet, bli attackerad av kramar och få mitt hår flätat. Helt ok :) Efter allt stim och barnen börjat lugna sig och göra sig klara för rummet drog jag en lättnads suck. Obie bara kollade på mig, klappade mig på axlen och sa "everything is gonna be okey" haha!

Inatt sov jag typ 12 timmar och det var så härligt! Nu har jag precis duschat och ätit frukost och om en halvtimme ska vi till Cambridge igen. 4e gången på 4 dagar..

Denna familjen är som jag nämnt innan väldigt hälsosamma. Dem äter vegetariskt + fisk och kyckling. Thats it. Så lite fett och socker som möjligt. Vilket jag tycker är bra, eftersom jag också är sån. Men dem här är väldigt extrema. På Thanksgiving öppnade tjejen en läsk och pappan blev arg och hon fick inte dricka den, för att det är socker i den. Sen är dem inte överdrivet kunniga heller. "Avokado är dåligt att äta, för det är ju fett!" Jaaa, men det är bra fett. Och man behöver fett för att ta upp alla vitaminer ni proppar i er.. Jaja, jag tänker äta avokado med gott samvete iallafall:D

Det har varit ett par intensiva dagar med värdfamiljens släkt, och det är inte slut än! Imorgon blir en heldag också. 

Dem har en släkting som går på collage och är 22 år. Har hört väldigt mycket om den här Obie före jag träffade honom. Alla i släkten älskar honom, speciellt barnen. Igår träffade jag honom för första gången, på Thanksgiving. Och idag var han här på kalas. Vi pratade rätt så mycket och så säger han att han jätte gärna vill åka till Sverige. Varför? FÖR ATT GÅ PÅ KONSERT OCH SE BASSHUNTER. Kan ni ens föreställa er hur mycket jag skrattade och dumförklarade honom?! Det var sjukt kul! 

Han berättade också att hans systers pojkvän var delägare i en klubb inne i Boston. Så han skulle dit ngn gång och jag var välkommen att följa med!

Så fort alla gäster kommit utanför dörrarna så kom min värdmamma fram till mig direkt "oooh I just loooooove Obie. He is such a nice guy....blablablabla" Så uppenbart att hon ville veta vad jag tyckte! Igår bytte dem bordsplaceringar bara så att jag och Obie kunde sitta bredvid varandra xD

Efter mina utsökta svenska perfekta pannkakor tog jag en timmes promenad. Var skönt att komma ut lite och jag mår så himla bra av promenader! Tror jag måste få in lite träningsrutiner för att trivas bättre också. Ska försöka ta en promenad eller jogga en runda varje mån, tis, ons, tors och fre eftersom jag har en del ledig tid mitt på dagen då. Ska också ta tag i att fixa ett gymkort! Verkar som att jag och Ronja ska köpa ett gymkort på ett halvår till att börja med. JAG BEHÖVER MINA ENDORFIN KICKAR!! Kan inte leva utan dem juuuuu..

Efter min promenad tog jag en liten powenap på 20 minuter. Nu ska jag städa lite på mitt rum och sen gå ner och se om dem andra behöver hjälp med något. Flickan fyller nämligen 9 år idag så jag tror det lagas mat för fullt där nere. Gästerna kommer om 2 timmar!

Står just nu och lagar svenska pannkakor! Ska bli mumsigt :)

Idag har jag skypat med min bästaste Sofie Lidén. Har även fått träffa lilla Maja eftersom Sofie var på besök där. (Maja är hennes systerdotter som föddes någon vecka innan jag åkte hit) Himla söt var hon.

Det bästa med att vara au pair i USA är att man får lön varje vecka!

Nu kan jag lägga till en sak på min lista av saker som jag har gjort : Firat Thanksgiving i USA. Vi åkte först till Cambridge där vi åt lunch. Vi åt fisksoppa, bagels, kallrökt lax, ost och kex. Sen frågade mina värdbarns farfar om jag ville se Harvards Law school. För dem skulle bara åka och hämta en paj. Visst sa jag och tänkte att vi skulle åka och hämta paj på ett bageri och åka förbi skolan så han kunde peka ut typ. Så jag tog ju ingen kamera med mig eller något! 

Sen stannar vi utanför Harvad Law School som består av 5 stora byggnader och en del mindre. GÅR IN I SKOLAN, för han har nyckel och allt. Skolan är stängd på grund av Thanksgiving så jag gick en exklusiv guidad tur inne på Harvard!! SÅ sjukt häftigt. Farfarn jobbar tydligen som professor där... KÄND PROFESSOR ÖVER HELA USA. Fattar ni hur coolt? Inte bara firat Thanksgiving med honom, inte bara suttit och ätit bredvid honom, inte bara pratat om Sverige med honom (han har bott där ett tag) utan även varit inne på Harvad med honom! Woooooow. Det var min höjdpunkt av Thanksgiving!!

När vi kom hem igen så tog vi en promenad. På typ 1 timme och 45 minuter, var väldigt skönt. Sen hade vi själva Thanksgiving dinnern med kalkonen och allt!

Laglig ålder för att dricka alkohol här i USA är 21 år. Men igår sa mina värdföräldrar till mig att för dem är det helt okej om jag vill dricka alkohol, så länge jag inte kör efter. Sen bjöd dem mig på vin! Ville dock inte ha, men ändå. 

Sen lever jag i dubbelmoralens land. "Du får dricka alkohol men inte köra bil efter". Sen dricket dem ett par glas vin och kör hem. Jag skulle dock aldrig få för mig att göra det. Men här är det okej.. Kändes jäkligt fel att sitta i den bilen.

Happy Thanksgiving!!

Vad jag vet nu är att denna familjen gjort minst 3 st rematcher och har bytt program en gång. Från SI till CC. Ajaj...

Vad kul med smarta barn!! Eller inte.. Dem här barnen är smarta, det är dem verkligen. För sin ålder. Men inte lika smarta som vuxna, och definitivt inte lika smart som mig. Vilket dem verkar tro. Dem verkar tro att jag är efterbliven. Helt seriöst. Jag stör mig riktigt mycket på det för man blir dumförklarad varje dag och dem tror verkligen att jag inte fattar helt uppenbara saker. Jag hoppas att dem slutar med det efter jag varit här ett tag och dem lärt känna mig mer. Annars kommer det här inte fungera. Föräldrarna är likadana. Och allt måste vara perfekt. Heeeeelt peeer-feeeeekt. Jisses. Vad har jag gett mig in på?

Godmorgon! Varje morgon så börjar jag jobba 6,50. Då ska jag vara nere i köket. Vilket för mig inte är logiskt för fem öre. För vid 7 går sen föräldrarna upp och väcker barnen. Sen kommer dem ner igen någongång mellan 7,15-7,30. Så vad gör jag under tiden? Tar fram underlägg och vitaminer till barnen... Det behöver jag inte 25-40 minuter för att göra. Men ja.. Jag bara gör det och ser glad ut. Men som sagt, jag förstår inte logiken i det. Jag hade mer förstått det som jag skulle fixat frukosten och lunchen också under tiden men det kan jag inte, för jag måste vänta tills dem kommer ner och fråga vad dem vill ha...

Har haft en väldigt bra dag idag. Tack vare Sofie & Ronja. Idag på Ikea kom Sofie med lama skämt hela tiden, som jag givetvis skrattade åt.. "Det är pinsamt att jag ens säger dessa skämten, men det är ännu pinsammare att du faktiskt skrattar åt dem". Ikväll kom Ronja hit, efter många om och men... Hon fick lära sig hårda vägen att det finns två ställen häromkring som har samma adress. "Jag står vid din brevlåda! Ser du mig?!" Nej JAG står vid min brevlåda och här är ingen... Hahha. Men hon kom fram till sist och då skulle vi försöka hitta till Sofie. Ett par felkörningar, tillbaka körningar och backa tillbaka och ha sig senare så var vi framme och åt sjukt god mat!! KÖTT, åh gud så gott det var! Godaste jag ätit på 1,5 månad. Ronja blev glad över kexchokladen jag köpte till henne på Ikea idag. Vilken snäll kompis jag är ;).

Mycket skratt idag. Är alla dagar såhär så kommer jag nog överleva ett år:) ELLER VAD SÄGER DU SOFIE?

Idag skulle jag, Sofie och Mikaela åka och fixa social security number. Men det är inte registerat än att jag bytt familj så jag får vänta lite. Men Sofie tvingade med mig ändå. Vilket var väldigt bra! Annars hade jag nog bara suttit här och längtat hem.. Efter det åkte vi till Ikea. Åt lunch, gick runt, och köpte massa svenskt godis. Nu har jag precis kommit hem, ska tvätta lite och sen hämta tjejen.  Ikväll kommer Ronja till Lincoln och då ska vi hem till Sofie och äta. Ska bli skoooooj :)

Kändes verkligen som man var i Sverige när man gick runt på Ikea!

Är just nu på tjejens gymnastik. Hon har det i två timmar. Men här finns trådlöst internet här så jag tog med min dator. Hittar dock inget uttag och batteriet på min dator är väl inte det bästa. Men kan underhålla mig ett tag iallafall. Imorgon kommer Ronja till mig och det längtar jag efter. Eftersom jag har haft en varför-är-jag-här-jag-vill-åka-härifrån-dag idag. 

Idag har jag åkt på lite hemlängtan och ett år känns som en väldigt lång tid

När man är au pair här så får man två veckors betald semester. På dem två veckorna hade jag helst rest någonstans. Tex till Kalifornien en vecka, eller till Miami eller hyra en stuga och åka skidor. Men vissa familjer "tvingar" au pairen att ta ledigt när dem själva har ledigt. (Vilket är förståligt egentligen eftersom dem inte vill ta mer ledigt från jobbet) Men det är så surt för au pairen då. Kanske inte om man får reda på det långt i förväg och planera. Men nu är det så att mina värdföräldrar vill att jag ska ta semester mellan jul och nyår. Det vill inte jag. Men vad ska man göra liksom? Det är 4-5 veckor dit. Det är svårt att hinna spara pengar tills dess för att åka någonstans och jag vet ingen annan som har semester samtidigt. Så. Jäkla. Surt!!!!

Så vad ska jag göra? Vara "hemma" men försöka hitta på saker runt Boston? Spara som en galning och åka själv någonstans? Känns sjukt tråkigt vilket som..

Om jag inte hittar någon att resa med så vill jag åka till Philadelphia och hälsa på Louise! Så jag hoppas verkligen att det går bra för hennes värdmamma isåfall. Det tråkigt är bara att Louise måste jobba på nyår och jag vill till New York då. :( Vad ska jag göra?!

Idag är min första jobbdag i nya familjen. Än så länge har det varit väldigt lätt. Har gjort frukost till barnen och packat lunch, och kört mamman till stationen. Som ligger max 3 minuter härifrån.. Nu är klockan halv nio och jag är ledig till tre. Hoppas bara inte det blir långtråkigt i längden..

Idag blev det havregrynsgröt till frukost med färska blåbär och hallon och laktosfri mjölk. Väldigt gott!

Ikväll har jag varit på mitt första au pair möte. Den gamla au pairen som var i familjen jag är hos nu har inte hittat ny familj än och har en vecka kvar på sin rematch. Så hon bor här under denna veckan också. Så vi åkte till mötet tillsammans, hämtade även upp en annan tysk au pair. Hon var galen men trevlig! På mötet träffade jag Sofie och jag blev sååå glad när jag såg henne! Hon är en av tjejerna som jag var rätt mycket med på au pair skolan. Och hon bor här i Lincoln! Gissa om jag är glad? Träffade några andra svenska tjejer som bor häromkring och jag gillade dem. Kom hem för en stund sen och då sa mina värdföräldrar att dem är jätteglada att jag är här. Dem sa också att barnen sagt massa bra saker om mig, bland annat att dem tycker att jag är smart, och att det är väldigt viktigt för dem :)

Imorse när jag kom ner för att äta frukost så hade dem gjort pannkakor. Så det blev pannkakor, annanas, jordgubbar och blåbär till frukost. Om en stund ska vi ut och köra lite så dem kan visa mig till skolan och sånt. Sen ikväll är det dags för mitt första au pair möte. Ska även försöka skypa med min älskade mamma♥ Så ser min söndag ut!

Dem här barnen jag passar nu är jättesmarta och kan mycket. Den äldsta är en pojke och han är 11 år. Jag frågade honom idag om Thanksgiving och gick en kvarts lång historia som började på 1600 talet. Jag är imponerad! Kommer lära mig jättemycket av dem här barnen ju ;) Det bästa är att dem verkar tycka det är kul att lära mig med. Så jag kan ställa en fråga om något sen babblar dem på typ 10 minuter och jag lyssnar. Så har dem fått känna sig speciella och jag har lärt mig något. Två flugor i en smäll :) Andra barnet jag nu tar hand om en är flicka som fyller 9 nästa fredag. 

Nu är klockan kvart i tio och jag har väldigt svårt för att hålla ögonen öppna. Så det blir en tidig kväll för mig. Natti!

Rotade runt lite och gissa vad jag hittade i kylen? Om inte LAKTOSFRI mjölk!

Det är här jag och Mister Obama håller till! Mysigt va?

Under min rematch så fanns det en singelmamma i Marblehead som också var i rematch som jag egentligen skulle träffat för att se om vi ville matcha med varandra. Men det blev aldrig av, för vi kunde inte samtidigt och sen åkte hon till California. Nu är hon tillbaka igen och förra au pairen i familjen jag är i nu ska träffa henne idag.. Som det kan slumpa sig!

Igår var en riktigt bra dag fastän hälsan inte var helt hundra. Hade en väldigt rolig dag med värdmamman, nya au pairen och barnen. Mina kakor jag bakade var väldigt uppskattade. Berättade för min gamla värdmamma för ett tag sen att när jag var liten så var mitt favoritämne matte. Vilket hon också gillade. Så hon visade mig ett typ matte/logiskt spel som man ska klura ut och oj vad roligt jag hade med det.. Hahah. Känner mig som värsta nörden.. Fanns olika nivåer man skulle klara och hade hon visat mig detta innan hade jag med säkerhet gjort alla innan jag åkte därifrån. Men det hann jag inte nu. Funderar på att köpa det. Men hon sa man kunde göra det på internet med :D (Nästan pinsamt att berätta, men sååååån är jaaag)

Eftersom det varit en sån bra dag var det extra jobbigt att lämna värdfamiljen. Fick kämpa för att hålla tårarna borta. Men så fort jag satt mig i bilen med nya värdmamman kändes det bra igen. Gillar henne också sjukt mycket redan. Och när jag kom fram till huset igen kändes det ännu bättre. Känner verkligen att denna familjen passar mig mycket bättre. När jag kom hit fick jag en stor kram av flickan och pojken hjälpte mig sedan med min dator lite.. 

Pojken har någon stor lego tävling hela dagen idag och jag ville följa med. Ställde klockan på 6 för vi skulle åka vid 7. Men eftersom jag legat vaken halva natten och hostat och kände mig jättedålig imorse så stannade jag hemma istället. Föräldrarna tyckte jättesynd om mig. Sa krya på dig typ hundra gånger och nu när jag gick upp igen möttes jag av en lapp "hoppas du mår bättre" haha söta! Dem kommer inte hem förren om några timmar så jag ska passa på att vila lite.

Och.... Med väldigt stor risk att låta tjatig och skrytsam.. men.. I bilen sa min nya värdmamma att min engelska är väldigt bra ;) haha, var bara tvungen att säga det!

Haha jaaa pappa, jag förstod vad du skrev ;) Träna på så kommer du vara bättre än mig när du kommer hit :D

Den nya au pairen och värdmamman är och hämtar alla barnen. Dem två minsta går också till två på fredagar. Jag bakar kakor just nu :) Har packat allt och gjort fint i rummet igen. Så nya au pairen kan packa upp när hon kommer hem om hon vill. Tycker lite synd om henne. Hon är trött på att leva i sina resväskor. Hon var hos sin gamla familj i 4 dagar sen flyttade hon till sin LCC där hon bott drygt en vecka.

Min värdmamma bjöd hit mig på Thanksgiving förra veckan. Men idag sa jag att jag ville fira med min nya värdfamilj. Då bjöd hon hit mig till jul :) Har jag sagt att jag gillar henne? Tycker fortfarande det är synd att det inte funkade här. Men ser framemot min nya familj :D

Så var det fredag igen! Denna dagen kommer nog bli lugn. Vilket är bra för jag har fortfarande feber.. Har gjort frukost till barnen, tvättat och diskat och nu är barnen i skolan. Den nya au pairen kom igår kväll och hon verkar bra. 

Min värdmamma frågade mig idag om mina planer framöver. Om jag ville komma och hälsa på dem någon dag. Så jag sa att jag ville det. Den stora flickan frågade samma sak igår. Så om ett tag är jag tillbaka i Marblehead igen. Fast på besök, och det känns bra :)

Typ halva dagen idag har barnens morfar varit med oss. Jag gillar han, han är ball. Iallfall så sa han till mig att jag hade jättebra engelska. Att han hade förväntat sig att jag skulle ha en svensk accent så han hade planerat att "reta" mig lite över det. Han sa att han hade hört andra svenskar prata engelska med svensk accent. Men att jag pratade "felfritt". Felfritt skulle väl jag tycka var att överdriva en smula men lite rakare i ryggen blev jag allt! Han sa också att det inte var rättvist att jag hade så bra uttal när jag var svensk! haha

Måste berätta en sak till.. Ni som känner mig bra vet att jag tycker om att laga mat och är ganska bra på det.. Vilket min värdmamma inte är! Ikväll skulle dem iväg och hon skulle göra typ ngn liten förrätt eller något att ta med sig. Hon sa att jag kunde vara ledig en stund och göra vad jag ville, eller hänga i köket, dricka te och "watch the magic happen". Eftersom jag vet att hon inte är så duktig i köket var jag tvungen att stanna kvar och se ju. Hon tog fram färdig deg, marmelad och brieost. La brieosten hel på den färdig kavlade degen, smetade på marmelad och in i ugnen. Och för att göra detta svåra moment behövdes datorn bredvid med recept på hur man skulle göra...... Asså.. Fick bita mig i läppen ganska hårt för att inte skratta.

Denna dagen har varit skit. Jag har haft feber, ont i huvudet, ont i halsen, hostat, mått illa och varit på väg att spy ett par gånger. Min värdmamma har haft jätteont i huvudet och varit på dåligt humör. Jag har varit trött och hängig. Barnen har varit bråkiga, högljudda, inte lyssnat för fem öre och varit jätte jobbiga. När vi kom hem från alla aktiviter idag skulle jag ge mellan och lillan ett bad och då blev det bråk igen. Jag blev arg och värdmamman blev ännu argare (på barnen alltså, inte på varandra) och skällde på mellan. Och vet ni vad ungen gör så fort mamman vände lämnade rummet. Springer mot mig, tog sats och SLÅR mig. Ohhhhhh din j-vla unge.. Tänkte jag då. Så ja, det har varit en skit dag!!

Och jag har jobbat hela dagen och inte haft tid för att vila. Var ledig nån timme men då var jag tvungen att fixa på mitt rum, tvätta och packa eftersom jag flyttar imorgon. Klockan är halv nio, har precis lagt barnen så nu ska jag försöka andas lite. Hoppas på att må bättre imorgon.

Tror jag börjar bli sjuk. Har jätteont i huvudet, halsen och känner mig lite febrig :( Usch neej jag vill inte! Speciellt inte nu när jag ska till nya familjen. Vill vara pigg och glad! 

Idag har iallfall dagen varit vanlig än så länge. Gick upp och fixade frukost till barnen. Flingor dränkta i socker.. Blärk. Sen har jag tvättat, diskat, städat, duschat, ätit och packat. Nu vill jag sova, hade vatt så skönt..

Idag är det en månad sen jag satte mig på flygplanet till USA.

+ Häsofreak (Äter bara fisk + kyckling + vergetariskt)

Idag blev det klart! Jag har sagt ja till familjen och familjen har sagt ja till mig. Så min framtid här i staterna är säkrad för ett tag till och det känns skönt!! Flyttar ca 45 minuter från Marblehead. Till en annan sida av Boston :)

Värdmamman ringde till mig innan hon ringde till kontoret och gjorde det "officiellt".

Idag känner jag mig ganska glad. Jag kommer få reda på idag om familjen säger ja. Och hur det än blir så är det bara två dagar kvar i familjen och denna Rematch. Så jag börjar se ljuset i tunneln för nu är det inte lång tid kvar. Det är väldigt skönt

Förlåt till alla där hemma som är oroliga och vill att jag ska uppdatera er om allt. Jag vill berätta allt för er. Prata med er varje minut. Varje gång det händer något bra eller dåligt. Men jag orkar verkligen inte. När jag skriver tänker jag och det gör att jag själv får upp mina förhoppningar jätte mycket. Och eras med. Om dessa förväntningar inte uppfylls så tycker jag, för min egen del, att det är jobbigt att berätta det för er hela tiden också. Att skriva om det om och om igen. Har det hänt något dåligt eller bra under dagen vill jag säga det direkt. Och på kvällen när jag har ledig tid och kan sitta vid datorn så försöker jag prata med alla kompisar som är inne på internet istället samtidigt och jag orkar inte tänka igenom allt jag vill säga en gång till, eller rättare sagt 100 gånger till för det är så många som jag vill skriva jätte långa utläggningar till. Men jag orkar verkligen inte just nu. Jag vill bara få denna skiten över och sen om jag känner för det kan jag skriva mer utförligt om allt som hänt och sånt. Men jag har jättedåligt samvete över det. Emmie i Afrika tillexempel, måste skriva till henne igen. Sist jag skrev så var jag i princip säker på att jag skulle flytta till Philadelphia. Nu är jag säker på att det är Boston eller hem. Mamma & Pappa är jag jättedåligt på att uppdatera, syster också. Och Sofie. Och Johanna, Jennifer, och alla andra. Tom mina vänner här i USA. Och bloggen som jag vet att många nära och kära följer nu.

Ska iallfall berätta om läget just nu. Idag åkte jag till Lincoln för att träffa värdfamiljen som jag pratade med i telefon igår. Det var allt väldigt stressigt eftersom bilen jag skulle köra dit var hemma hos min värdmammas pappa. Tisdag är den dagen mina värdföräldara kommer hem senast, och idag ännu senare, för att hämta bilen till mig. När dem kom hem la min värdpappa in adressen på gpsen och sen slängde jag mig i bilen för att köra. Redan där var jag stressad. Där fanns i princip ingen bensin på bilen heller så jag var tvungen att åka och tanka. (FÖRSTA GÅNGEN JAG TANKADE SJÄLV, SJUKT STOLT HAHA) Där var såklart jätte många som skulle tanka och det tog tid. Jag körde ungefär vid sju, då var det mörkt och regnade. Jag körde också "mördar-våldtäkts-bilen". Ja, jag kallar den så. Jag verkligen HATAR att köra den.. Att köra till Lincoln tog ca 45 minuter och jag körde också för första gången på en stor motorväg här i USA.  Eftersom bilen kom hem ganska sent, tog lång tid att tanka och jag körde lite fel, så var jag ca en halvitmme sen. Bra första intryck? Jag var så stressad så jag höll på att börja gråta i bilen. Ringde iallfall och sa att jag var sen och när jag kom fram förklarade jag vad som hänt. Dem verkade förstå. Iallfall så kom jag tillsist fram och jag gillade hela familjen och huset jättemycket. När jag körde hem var jag så fruktansvärts glad och tänkte för mig själv att jag inte skulle fundera en enda sekund till på om jag gjorde rätt beslut med att gå in i rematch - för det gjorde jag. Och jag är glad att jag gjorde det. Kände att jag är sjukt peppad på att börja mitt år hos dem och ser framemot det (om det blir så) samtidigt kändes det okej att åka hem. För jag vet att jag tagit rätt beslut och för jag vet att jag har gjort allt jag kan för att stanna. 

När jag sen kom hem rasade allt igen. Blev jätteledsen och på dåligt humör och ångesten kom tillbaka. Hände det något dåligt? Verkligen inte. Snarare tvärtom. Min värdmamma var uppe och hon hade precis pratat med familjen i Lincoln. Min nuvarande värdmamma berättade för mig vad hon hade sagt om mig till min kanske blivande värdmamma. Och det var jättebra saker. Saker som i vanliga fall skulle fått mitt självförtroende att stiga. Men nu får jag bara så fruktansvärts dåligt samvete. Jag tycker verkligen om min värdmamma och jag ville verkligen att det skulle fungera här. En sak som hon hade sagt var att jag var smart. Hon sa såhär också "nästan alla au pairen är trevliga och ansvarsfulla. Men det är inte alla som är smarta, det är en gåva".

Jag börjar sakta men säkert acceptera att jag kanske får åka hem. Jag vill fortfarande stanna här men jag känner inte att mitt öiv är förstört om jag åker hem. Det kändes faktiskt så innan. Jag vill inte hem, men att må såhär dåligt som jag gjort en månad nu, så är inte att åka hem så farligt ändå. Det enda sättet för mig att kunna acceptera min situation och dämpa ångesten och stressen är att fundera på vad jag vill göra om jag måste åka hem. Jag har en vattentät plan nu också ;) haha nej det har jag inte.. Men lite idéer iallafall. Jag försöker att inte se detta som ett misslyckande, för det vet jag egentligen att det inte är. Även om det är svårt.

Ikväll fick jag en ny matchning. Familjen lät bra och det känns lite som min sista chans att stanna så jag var ju inte sen med att slänga iväg ett mejl till dem att jag verkligen ville prata med dem och blablabla.. En timme gick och dem hade fortfarande inte svarat så jag var påväg ner och ta telefonen och ringa dem istället. Men då svarade mamman att dem ville prata med mig med och att dem ringer mig om en timme om det är okej. Som sagt så känns detta som min sista chans så hur det än går så kommer jag säga ja till dem. Så nu ska jag lägga på min bästa sida och göra en (kanske sista) rejäl kraftansträngning. Hoppas det går vägen. 

Det bästa av allt?! Det är en halvtimme från Ronja..

Fick ett mejl från min program director idag. Om jag inte har matchat med ny familj på torsdags eftermiddag så åker jag hem fredagkväll.

Har haft en bra helg. I lördags flög Louise hit från Philadelphia och vi var inne i Boston hela dagen. Där träffade vi också Marie, Sofia och Katja. Vi gick mest runt i affärer och shoppade lite. På kvällen åkte jag och Louise till Salem för att kolla på bio. Vi såg Due Date. Louise fick ockcå uppleva min stress över att inte hitta. I söndags kom Ronja hit. Då gick vi till Starbuck och åt frukost. Sen tog vi hand om mina vildungar ett par timmar och sen gick vi ut och åt. Hade en jätte rolig dag. Mycket skratt. idag lämnade jag Louise vid bussen så hon kunde åka hem igen. Minuten hon steg på kom ångesten tillbaka. Fredag, sen vet jag. Sverige eller USA.

ett steg bakåt

Idag har jag haft en sakna-mamma-dag. Tänkte helt seriöst på att jag ville gå på Willys och handla med henne, och började gråta. Hur känslig kan man vara?! Saknar också morfar väldigt väldigt mycket! Hade varit så skönt att cykla in till honom på min (hans) gröna cykel. Slänga mig på världens skönaste soffa, dricka en cola och äta en kanelbulle och glömma alla bekymmer.

Pinsamt att klockan är 8 och jag helt seriöst funderar på att gå och lägga mig.. Jag har förresten märkt att det lever väldigt många i USA från andra länder. Igår tex hämtade jag stora tjejen från en playdate. Så frågade mamman i familjen "Are you Swedish?" Jag bara "Yees" Hon bara "Jeg er densk!!" Haha Idag hade hon playdate igen och då berättade det andra barnets pappa för mig att han var från Schweiz och sen när mamman hämtade upp berättade hon att hon var från England. Hon hade också varit au pair här, för typ 16 år sen. Hon från danmark förresten var så himla snäll och gullig! Att komma till en familj som hade henne som mamma hade ju varit drömmen! Kanske ska gå bort och fråga henne om hon inte är sugen på att anställa en au pair. He he ..

J- Where are you from? Sweden? L- Yes, from Sweden! J- You will die and then you will go to Sweden. L- Ohh, am I gonna die? J- Yep. L- And then go to Sweden after i died? J- Yep!! L- Is that what you think? J- Thats how it is. And then you will live again. In Sweden. L- ohh okeey... J- A police will take you there!!

Börjar nästa ge upp om denna familjen. inte hört något alls idag. känner tidspress mer och mer varje sekund. är jätte stressad och ändå kan jag inte göra någonting. orkar inte ha det såhär jobbigt. orkar inte känna såhär mer. kom igeeeeeeeeeen nu då.

Idag är det Veterans day och barnen är hemma från skolan. Stora och mellan har även haft varsen kompis över så här har varit 5 barn, full rulle alltså! Mår inte så bra, är trött, mår illa och har huvudvärk. Nu ska jag försöka ta en powenap sen ska jag passa barn igen om tre kvart. Behöver också vika en hel del tvätt eftersom jag tvättat 3-4 maskiner tvätt idag. Puuuh

Har inte hört något mer om Philadelphia matchen. Jag vet att dem pratat med min LCC igår och med min värdmamma. Så jag hoppas att dem tar ett beslut snart. Börjar känna mig riktigt stressad över tidspressen. Imorgon har halva rematch tiden gått! Jisses, redan halva..

Hela denna dagen har varit en enda stor jobbig stressig orolig röra. Dagen började dåligt. Jag har jätte svårt för att somna vilket gör att jag är jättetrött på morgonen. Hemma i Sverige har jag som vana att stänga av mina alarma och försova mig (även om jag alltid kommer i tid ändå). Det har inte hänt i USA, förren idag. Men som vanligt så var jag inte sen iallfall, vilket är huvudsaken. Direkt när jag kom ner började mamman fråga mig om min rematch, om familjen jag pratat med och sånt och då brast det för mig och jag började gråta direkt. Varit upp i 10 minuter liksom. Bra start.

Sen var allt frid och fröjd ett tag. Tills jag ringde till CC. Skulle säga att jag inte var så intresserad av matchen jag pratade med igår, men ville höra vad dom hade tyckt och kanske ge det en chans. Då sa dom att jag verkligen borde tänka över mitt beslut och prata med dem igen innan jag bestämde mig. Hon sa att värdmamman lät jättepositiv till mig och sånt. 

Så då blev det jobbigt igen, och jag bröt ihop igen. 2a gången innan kl ens var 10. Jobbigt eftersom jag hade i princip lyckats ta en beslut som jag hade haft svårt att ta. Sen kunde jag inte stå fast vid det. 

Jag bestämde mig för att prata med dem igen. Jag mejlade också dem och sa att jag tyckte dem verka vara en bra familj och blablabla men jag ville vara ärlig och berätta att det fanns ngt som gjorde att jag tvekade. Så svarade båda föräldrarna på mejlet och det kändes bättre igen. Men ville fortfarande prata med dem på telefon en gång till.

Vid lunch trillade min lilltjej ner från stolen. Inte så jätte farligt kanske. Förutom att hon slog i huvudet och började spy direkt efteråt? FARLIGT JAA.. Så jag fick paniken och ringde min värdmamma (som jobbade hemma hos hennes pappa 15-20min härifrån) Hon ringde till doktorn och skulle ringa tillbaka till henne. Istället ringde doktorn mig och jag förklarade och hon sa att vi borde åka till akuten på sjukhuset. Ringde värdmamman och sa det. och då säger hon (Hör och häpna): ATT HON INTE KÄNDE SIG TRYGG MED DET BESLUTET. haha ursäkta, men vad fan?! Så hon skulle ringa tillbaka och sen ringa mig och se vad vi skulle göra. Det slutade iallfall med att min värdmamma tog henne till sjukhuset och allt var bra. Allt verkade bra med henne också, hon var normal, pupillerna var normala, hon blev inte trött och sånt. Men ändå, hon trillade,slog i huvudet och spydde. Jag sa att hon var som vanligt och verkade okej (hon dansade runt och hade sig) men att jag tyckte det skulle kännas tryggast att ta henne till doktorn och kolla upp henne för säkerhetsskull.

Sen orkar jag inte skriva mer än att det också har varit tusen samtal till CC och tusen missförstånd. Som dock är utredda nu och jag väntar bara på att beslut ska tas. Matchen jag har just nu är förresten utanför Philadelphia. 

Jag har också kännt ca tusen gånger idag att jag bara vill ge upp, packa väskorna, åka hem, ta en restresa till Thailand och stanna där ett halvår. Men nu känner jag mig lite mer back on track och hoppas att imorgon bli en bra dag. Nu är jag jätte trött eftersom jag även gråtit över tusen tårar idag. (bli inte för oroliga där hemma, jag är bara väldigt känslig) och jag gråter för allt. En hel del tårar idag har varit endas pga frustration!

Jag har precis pratat med en jättebra potentiell värdfamilj. Försöker hitta den rätta känslan men det går inte. Blää, jag hoppades verkligen på denna. Får sova på saken. Måste ta beslut fort nu pga denna situationen, gillar inte det. JAG VILLE VERKLIGEN HA DEN RÄTTA KÄNSLAN MED DENNA FAMILJEN.

Idag är jag på riktigt bra humör och känner för första gången att detta nog kommer lösa sig till det bästa :) Det hade varit grymt skönt om jag kunde känna såhär varje dag!

Igår var jag inne i Boston, helt själv. Är duktigt stolt över mig själv att jag klarade det så bra. Först fick jag leta upp gatan i Marblehead där närmaste busstoppet var. Sen åkte jag buss för att sedan byta till tåg. Dem höll på att bygga om det ena spåret (självklart) så de var avstängt en bit så då fick jag byta till buss igen. Sen hittade jag Faneuil Hall som min värdmamma tipsat om. Där fanns en hel del shopping. Hittade även till andra shopping gator i Boston och sen tog jag tåget till Copley för shopping där med. Tåget tillbaka igen, och massa byten mellan tåg och bussar hem. Tror inte ens jag kan räkna på mina båda händer hur många olika bussar och tåg jag var på igår. Och inte en enda gång irrade jag bort mig. Jag fick såklart fråga om vägen några gånger, men jaa, stolt är jag!

Alla här är så sjukt trevliga och hjälpsamma med. Jag ville köpa en Ipod touch och gick in till en affär för att se om dom hade den. Jag såg inte den så jag letade vidare i andra affärer. Sen efter 2 timmar kom jag tillbaka igen och han som jobbade bara "ooh hej du är tillbaka!!" Så frågade jag om dem hade det jag letade efter, vilket dem inte hade. Men han förklarde var Apple store låg, och vilka andra ställen man kunde få tag på en i. Han ritade upp en karta till mig och grejer. Frågade vart jag var ifrån och välkomnade mig hit.

När jag skulle köpa mat så frågade han som jobbade vart jag var ifrån. Så sa jag Sverige, han bara "You are a beautiful girl.. The drink is free"

När jag frågade en kvinna som stod vid extrabussarna och hjälpte till om vägen till Copley så släppte hon sitt arbet vid bussarna, följde mig ner till tågstationen, visade vart tåget skulle gå och gjorde så jag fick åka gratis. 

Och så var matchningen igång :) Har fått en match i Washington DC. 2 barn, en flicka på 9 och en pojke på 5½. Får se om det händer något mer. Mamman verkar iallfall jobba på/med vita huset om jag fattat det rätt? Cooooolt.

Jag har sånna humörssvägningar så det knappt är sant! Idag är jag jättepepp på min rematch. Det är så konstigt.

Ska iallfall snart börja jobba. Sen är jag ledig någon timme och då ska jag skriva ett inlägg om vad jag gjorde igår. För jag var på jättebra humör. Det bästa sen jag kommit till familjen. Men sen på kvällen när jag kom hem blev jag helt bölig och ville inte skriva om det. Men idag känns det bättre så ska skriva när jag har mer tid! Ska försöka få min kamera att funka igen också!

Gjorde jag rätt? Gjorde jag fel? Skulle jag väntat? Skulle jag tänkt efter ännu mer? Kommer jag åka hem till Sverige? Var kommer jag vara om två veckor? Kommer jag må bättre snart? Kommer jag ångra mig?

Jag hatar detta sjukt mycket och har aldrig i hela mitt liv känt mig så hjälplös, orolig, mått så dåligt, haft sån ångest, känt mig så ensam som jag gör nu.

Fan vad jag hatar detta.

Min dator har nog snart tagit sina sista andetag tror jag. Den hänger sig hela, HELA tiden. Går i princip inte att skypa på den längre. Vilket jag verkligen behöver den till i USA. Så om jag kommer stanna kvar här så får jag nog se till att köpa en ny snart. Skit surt för jag känner inte för att lägga pengar på det just nu. Vill hellre köpa en systemkamera! Så nu måste jag verkligen spara spara spara!

Så ni som undrat vad jag önskar mig i julklapp kan ju säkert förstå att pengar står ganska högt upp på listan.

Pratade med min program director idag (min kontaktpersons chef som typ tar över nu när jag är i rematch). Hon bara "you english is excellent" maaaaaan tackar! 

Hon ringde mig och undrade lite över min rematch. Eftersom det är en sån tidig rematch var hon inte säker på att jag var redo för att komma till en ny familj och stanna kvar här i USA. Jag blev skit rädd att hon skulle skicka hem mig och började babbla på. Och jag övertygade henne om att jag verkligen vill vara kvar.. Puuuuuh..

Mina laktostabletter jag hade med mig från Sverige börjar ta slut. Apoteket här ligger bara 5 minuter iväg med promenad så idag gick jag dit för att försöka hitta nya. Där fanns två olika, det stod exakt samma saker på paketen men det var olika pris. Så himla sjukt att man nästan är påväg att köpa den dyraste. Bara för att den är dyrare, då måste den vara bättre, right? Men nej! Jag tog den billigaste. Ska bli kul att testa och se om dem funkar. Dock inte kul om dom inte gör det, för då kommer jag få väldigt ont i magen. 

Förövrigt stör jag mig på att man har ost till/i allt här. Verkligen allt, knappt en enda måltid utan 1 kilo ost. Jättesmarrigt för en laktosintolerant-inte jätteförtjust i ost-person som jag..

Idag känns det lite bättre. Vi har skrivit på rematch papper med blandande känslor. Jag är ledsen, samtidigt som jag är lättad, glad, förväntansfull och sjukt orolig.

2 veckor börjar idag.

Jag har två sjukt jobbiga veckor framför mig. Sen är jag antingen hemma i Sverige eller i en annan del av USA. Jag hoppas på det sistnämnda men helt ärligt, efter detta mötet skiter jag nästan i vilket bara jag slipper vara här.

Den lilla tjejen är besatt av vara ladybug girl (nyckelpiga). Hon var det på Halloween och hon klär ut sig till det hela hela tiden. Klär hon inte ut sig, så pratar hon om det. Hon är så söt! Kan nog vara den sötaste ungen på hela jorden. Hon har kort blont lockigt hår och är som sagt jättesöt, påminner nästan om mig ;-) haha

Idag har jag iallfall bara varit med henne hela dagen och det har varit såå skööönt. Hon är så lätthanterlig. Säger man till henne att göra ngt eller att inte göra ngt så frågar hon bara - why? Så svara man varför och då svarar hon bara - OH! Sen gör hon som man säger. Ibland får man säga till 2 ggr. Mellantjejen får man säga till minst 50 innan hon ens reagerar. Det enda jobbiga med den lilla är att hon pottränar och hon gillar inte att gå på toa. Så det händer olyckor här var och varannan dag. Varje gång hon kommer och säger "you cant be mad at me...." så vet man vad som hänt! haha men söt är hon iallfall min lilla ladybug girl!

Jag har precis varit ute och gått i regnet. Det var sjukt skönt att gå runt, utforska lite till och lyssna på Winnerbäck. Tänkte gå till Starbucks och köpa något riktigt onyttigt. Men påvägen dit hittade jag "Fruit Four Seasons". Så jag gick en och hittade en stor smarrig fruktsallad. Ni vet att jag kan vara lite snål (eller ekonomisk som jag väljer att kalla det) så jag letade efter prislappen men hittade ingen. Tänkte att den är säkert jättedyr..... Sen tänkte jag att jaja whatever jag är värd det. Så jag köpte de. Och gissa vad den kostade.. Nästan 100 spänn.... Jaja.. gott var det iallfall

Godmorgon! Idag vaknade jag upp med världen huvudvärk. Som tur är så kommer det nog bli en ganska lugn dag idag. Är lite ledig nu på morgonen, sen ska jag mest ha hand om den lilla tjejen, och hon är ganska lugn av sig. Annars händer inte så mycket idag. Mer än mötet ikväll..

Det är nog min tur dag idag! Har pratat med mamma, Sofie och Ronja. Jag är på jättebra humör. Det funkade äntligen att lägga in mina kamera bilder. Har pratat om rematch med både min LCC och med min värdmamma. Imorgon ska vi prata mer.

Efter att ha pratat med min LCC (kontaktperson) så är jag på väldigt bra humör idag! Hoppas jag är lika glad efter mötet imorgon :)

En kul sak är att jag hade en matchning här i Marblehead innan. Med en familj som sa att dem skulle ringa tillbaka med aldrig gjorde det. Dom bor jätte nära, och idag är det ena barnet här på playdate med mitt ena värdbarn! Väldigt komiskt tycker jag.

Ikväll ska jag försöka prata med mamsen

Idag har jag lämnat barnen på skolan, hämtat barnen på skolan. Skypat med Sofie, ätit en massa skit, och kollat på How I met your mother. Vi ska snart köra till dansen, sen är det playdate och sen ska jag hämta stora tjejen på skolan, hämta värdmamman, hämta mellantjejen från sin playdate, försöka få minstingen till att ta en nap, lämna böcker på bibblan, plocka undan tvätt. Så ja jag har en del att göra idag. Måste försöka få tag på min LCC med.

Idag har varit full rulle hela dagen, och pratat med någon hemifrån har jag inte hunnit. Skulle prata med mamma hade jag tänkt med det blev aldrig något av det idag. 

Igår hade jag och familjen "möte". Vet väl inte om det gick bra eller dåligt egentligen. Jag berättade iallfall hur jag kände. Dem sa att jag hade gjort ett bra jobb men att dem också kände att vi inte klickade. Och dom tog det bra iallfall, vilket var skönt. Vi sa att vi ska ge det lite mer tid och att alla ska försöka få det att bli bättre. Nu har det gått en dag och inget har förändrats och jag blir mer och mer säker på vad jag vill. Ärlig talat, när man bestämmer med någon, (kvittar vad det är) att man ska försöka mer så anstränger man alltid extra i början. Ibland blir det bättre ibland försvinner den där ansträngningen väldigt snabbt. Det jag ville säga med detta är att jag känner inte att någon anstränger sig mer, för att jag ska trivas och för att det ska bli bättre. Och händer det inte nu, precis efter vi pratat om det, så tror jag inte det komma hända överhuvudtaget.

Läget just nu är som sagt att ge det tid. På torsdag ska vi ha möte med vår LCC (kontakperson här i Marblehead) och det ska bli skönt. Var inte så förberedd igår och nu har jag skrivit ner exakt allt jag vill säga och känner. Det är också bra att en utomstående är med för även om föräldrarna var snälla och förstående så var det ändå 2 mot 1. Och i det läget är jag ändå ganska svag. 2 vuxna människor i sitt eget land, i sitt eget hem, mot mig, en tjej på 19 år som bara varit här i 2 veckor. Vem har makten då liksom?

Idag har jag för första gången sen jag kom till America ätit något riktigt gott! Fajitas åt vi ikväll, goda och kryddstarka var dem!! 

Saknar min lilla plutt!

Vi skulle gå ut och leka men nu har båda flickorna timeout. Så jaha. Vad ska man nu göra? Det är jättefint ute och jag måste sitta inne. Lilla flickan lär somna vilken sekund som helst. gaaaaaaaaahh

Idag har jag förresten smakat amerikanska färdiga pannkakor som man bara värmde på. FY f-n vad det var äckligt..

Efter jag lämnat värdmamman och barnen imorse körde jag till Marshalls. Ville se om jag kunde hitta själv, och det kunde jag!!! High five to myself. Jag blev jättestolt ;)

Gick en runda på Marshalls och hittade en tröja/jacka och en tröja att ha på mig när jag ska ut och springa. Nu ska jag och dem två minsta ut i solen och leka och sen hämta stora flickan. Ska försöka få tag på min LCC också, (kontakperson). Det är inte det lättaste!

2 veckor i staterna idag, 50 kvar!

Pratar med Ronja, och asså INTE ENS CHANS att jag ska åka härifrån. Speciellt inte till Sverige. Det måste funka här. Det måste bli bra.

Allt vi vill göra!! Semester tillsamman, helgkurser tillsammans, travel month tillsammans, alla konserter i Boston! Förstår ni hur mkt jag vill vara kvar?