mlouise

Idag har varit full rulle hela dagen, och pratat med någon hemifrån har jag inte hunnit. Skulle prata med mamma hade jag tänkt med det blev aldrig något av det idag. 

Igår hade jag och familjen "möte". Vet väl inte om det gick bra eller dåligt egentligen. Jag berättade iallfall hur jag kände. Dem sa att jag hade gjort ett bra jobb men att dem också kände att vi inte klickade. Och dom tog det bra iallfall, vilket var skönt. Vi sa att vi ska ge det lite mer tid och att alla ska försöka få det att bli bättre. Nu har det gått en dag och inget har förändrats och jag blir mer och mer säker på vad jag vill. Ärlig talat, när man bestämmer med någon, (kvittar vad det är) att man ska försöka mer så anstränger man alltid extra i början. Ibland blir det bättre ibland försvinner den där ansträngningen väldigt snabbt. Det jag ville säga med detta är att jag känner inte att någon anstränger sig mer, för att jag ska trivas och för att det ska bli bättre. Och händer det inte nu, precis efter vi pratat om det, så tror jag inte det komma hända överhuvudtaget.

Läget just nu är som sagt att ge det tid. På torsdag ska vi ha möte med vår LCC (kontakperson här i Marblehead) och det ska bli skönt. Var inte så förberedd igår och nu har jag skrivit ner exakt allt jag vill säga och känner. Det är också bra att en utomstående är med för även om föräldrarna var snälla och förstående så var det ändå 2 mot 1. Och i det läget är jag ändå ganska svag. 2 vuxna människor i sitt eget land, i sitt eget hem, mot mig, en tjej på 19 år som bara varit här i 2 veckor. Vem har makten då liksom?