mlouise

Idag hade jag en till liten incident med killen. Han skulle iväg på aktivitet kl 17.45. Innan dess skulle jag laga mat till honom. Men han ville inte att jag skulle laga någon mat till honom och han ville inte äta. Föräldrarna har ju sagt till mig att jag ska lyssna på vad barnen vill göra. Men jag tycker ju att han måste äta. Jag lät han vara en liten stund sen frågade jag igen, men han ville inte. Så jag ringde mamman och pappan för att se vad dem tyckte jag skulle göra, laga mat till honom ändå och fortsätta försöka få honom att äta eller bara göra som han säger och strunta i att laga mat till honom. 

Dem försökte prata med honom men han ville inte ha.

Så jag lagade inte någon mat till honom. Vilket jag tyckte kändes helt fel, men jaja.. 

Sen kom mamman hem och frågade mig om han ätit något. Så sa jag att nej det har han inte. Jag försökte verkligen få honom till att äta. Men han sa att det spelar ingen roll om jag lagat mat för han kommer ändå inte äta den. Och så blev han arg och irriterad på mig, ville att jag skulle gå ut från rummet, stänga dörren och lämna honom ifred. Så det var det jag gjorde. Hon bara "du gjorde rätt". Det tycker dock verkligen inte jag.. Men det är dem som bestämmer.. Eller nej, jag menar, det är barnen som bestämmer! 

Förra veckan klagade jag ju över incidenten med flickan när jag skulle lämna henne på fotbollen. Hon ville att jag bara skulle släppa av henne och jag ville följa med henne in, och jag gjorde som jag tyckte var säkrast. Sen sa ju mamman att jag skulle göra som flickan ville. Så idag sa jag till flickan att vi skulle testa hennes sätt idag och se hur det fungerar. Vad tror ni händer då. Jo hon säger till mig att följa henne in istället. Bara för att liksom.