mlouise

Hela denna dagen har varit en enda stor jobbig stressig orolig röra. Dagen började dåligt. Jag har jätte svårt för att somna vilket gör att jag är jättetrött på morgonen. Hemma i Sverige har jag som vana att stänga av mina alarma och försova mig (även om jag alltid kommer i tid ändå). Det har inte hänt i USA, förren idag. Men som vanligt så var jag inte sen iallfall, vilket är huvudsaken. Direkt när jag kom ner började mamman fråga mig om min rematch, om familjen jag pratat med och sånt och då brast det för mig och jag började gråta direkt. Varit upp i 10 minuter liksom. Bra start.

Sen var allt frid och fröjd ett tag. Tills jag ringde till CC. Skulle säga att jag inte var så intresserad av matchen jag pratade med igår, men ville höra vad dom hade tyckt och kanske ge det en chans. Då sa dom att jag verkligen borde tänka över mitt beslut och prata med dem igen innan jag bestämde mig. Hon sa att värdmamman lät jättepositiv till mig och sånt. 

Så då blev det jobbigt igen, och jag bröt ihop igen. 2a gången innan kl ens var 10. Jobbigt eftersom jag hade i princip lyckats ta en beslut som jag hade haft svårt att ta. Sen kunde jag inte stå fast vid det. 

Jag bestämde mig för att prata med dem igen. Jag mejlade också dem och sa att jag tyckte dem verka vara en bra familj och blablabla men jag ville vara ärlig och berätta att det fanns ngt som gjorde att jag tvekade. Så svarade båda föräldrarna på mejlet och det kändes bättre igen. Men ville fortfarande prata med dem på telefon en gång till.

Vid lunch trillade min lilltjej ner från stolen. Inte så jätte farligt kanske. Förutom att hon slog i huvudet och började spy direkt efteråt? FARLIGT JAA.. Så jag fick paniken och ringde min värdmamma (som jobbade hemma hos hennes pappa 15-20min härifrån) Hon ringde till doktorn och skulle ringa tillbaka till henne. Istället ringde doktorn mig och jag förklarade och hon sa att vi borde åka till akuten på sjukhuset. Ringde värdmamman och sa det. och då säger hon (Hör och häpna): ATT HON INTE KÄNDE SIG TRYGG MED DET BESLUTET. haha ursäkta, men vad fan?! Så hon skulle ringa tillbaka och sen ringa mig och se vad vi skulle göra. Det slutade iallfall med att min värdmamma tog henne till sjukhuset och allt var bra. Allt verkade bra med henne också, hon var normal, pupillerna var normala, hon blev inte trött och sånt. Men ändå, hon trillade,slog i huvudet och spydde. Jag sa att hon var som vanligt och verkade okej (hon dansade runt och hade sig) men att jag tyckte det skulle kännas tryggast att ta henne till doktorn och kolla upp henne för säkerhetsskull.

Sen orkar jag inte skriva mer än att det också har varit tusen samtal till CC och tusen missförstånd. Som dock är utredda nu och jag väntar bara på att beslut ska tas. Matchen jag har just nu är förresten utanför Philadelphia. 

Jag har också kännt ca tusen gånger idag att jag bara vill ge upp, packa väskorna, åka hem, ta en restresa till Thailand och stanna där ett halvår. Men nu känner jag mig lite mer back on track och hoppas att imorgon bli en bra dag. Nu är jag jätte trött eftersom jag även gråtit över tusen tårar idag. (bli inte för oroliga där hemma, jag är bara väldigt känslig) och jag gråter för allt. En hel del tårar idag har varit endas pga frustration!