F 25 mar

I onsdags åkte min värdmamma ner till Florida för att hälsa på sin pappa. Det började åska på kvällen och hennes plan blev träffat av blixten, innan dem hann lyfta. Så det blev massa förseningar och grejer. Min värdmamma har väldigt dåligt tålamod och kände förra veckan att hela världen var emot henne i princip. För bara några dagar innan så trillade hon när hon var ute och gick. Hon skadade sig och blödde från ansiktet och inte en människa stannade till för att hjälpa henne. Plus att hon varit halvt handikappad då hon knappt kan gå och knappt röra sin högra hand. Så jag kan tänka mig att jag kommer få höra om hennes underbara resa ner till Florida när hon kommer tillbaka.

Idag har lillan inte haft någon skola så jag har haft henne hela dagen. Under ungefär en timme tänkte jag att jag måste ha världens bästa jobb. Min värdpappa kom med förslaget att åka till köpcentret idag, med lillan, på arbetstid. Så han tog sig tid och körde oss fram och tillbaka. Tyckte det var väldigt snällt! Och vägen dit är jätte enkel "så till och med jag kommer kunna hitta" - dem känner mig redan. Vi gick iallfall runt i affärer, åt lunch och lekte på lekplatsen inne i köpcentret.

Men den där lyckan om världens bästa jobb varade bara ett litet tag. Lillan har för någon anledning varit gnällig hela dagen. Jag sov dåligt inatt, eller egentligen hela veckan. Så jag har varit trött och irriterad halva dagen jag med.

Men. Min familj är så underbar! 17 åringen kom ner och vi pratade lite. Så nämnde jag bara att jag var skit trött. Vad säger han då? Jo, han säger till mig att gå och vila och att han tar över och passar lillan istället. Nu skulle jag slutat i princip 15 minuter senare iallfall, men ändå, det visste inte han när han erbjöd sig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0